Snart slut, tom peng pung
Min resa börjar närma sig sitt slut. Den blev inte alls som jag trott och föreställt mig. Jag hade väskan full av kritor och block även om jag inte var säker på att hur gåvan skulle mottas. Någon sa att ”varför köper du inte allt där istället?” och jag kände mig ganska dum när jag släpade på 10 kg lekmaterial, tandkräm och plåster på flygplatsen. Har hittills inte hittat några kritor i denna 300 000 invånare stor stad. Jag lämnade mitt beg PS2 hemma för jag var rädd att de skulle tycka att det var gammal skit.
Istället möts jag av barn som aldrig sett kritor, avdelning som varken har toaletter eller dusch och då ännu mindre en tv att koppla in ett tv-spel i. Det finns inga lekrum, det är smutsigt och behoven efter precis allt var skriande. Så långt från allt jag kunnat föreställa mig. Jag avskydde de första dagarna. Det luktade, det sprang kackerlackor överallt, det var svettigt, smutsigt och barnen var så sjuka så jag nästan önskade att de skulle få somna in.
När sinnena trubbats av lite så upptäckte jag en fantastisk värld där människor bryr sig om varandra och vet att ingenting blir sämre av att man ler. När jag sen upptäckte att jag har makt att förändra saker och ting bara för att jag har pengar (de flesta era, förståss) så blev livet mycket enklare och jag har mått suveränt här. Jag tycker bättre om värme än kyla och jag gillar mer leenden än surmular.
Igår skrevs ytterligare två barn ut som ni helt sponsrat medicinerna till. Sammanlagt är det 7 helsponsring och 5 delvis sponsrade barn som blivit så friska att de kunna lämna sjukhuset. Tre av dem vet jag med full säkerhet inte skulle klarat sig utan er hjälp, fyra skulle kanske kanske överlevt (eller nä, man överlever inte blodförgiftning och svår lunginflammation utan medicin om man dessutom är undernärd), resterande fick bättre (men dyrare) medicin och blev snabbare friska. Så åtminstone 7 ungar skuttar i detta nu i solen tack vare dig. Känn dig stolt för jag är det!
Igår tömde jag kontot på era donationer och mina besparingar för idag var det shoppingtime. Med undantag för fler regulatorer och lite mer ”udda” akutmedicin som beställs från Addis så kunde vi nämligen få tag i allt ”på stan”. Chefssköterskan på neonatalen ville absolut ha med mig. Det roliga i kråksången var att jag fick stanna i bilen tills de förhandlat priset klart, då fick jag sluta upp med damerna. Min hudfärg gör visst allt dubbelt så dyrt här. Vi fick ha sjukhusets egen bil med chaufför och detta var vad vi handlade
- 20 st stora dubbelsydda plyschfiltar (för hur varmt jag än tycker det är så fryser faktiskt neonatala barn ihjäl, de kan inte reglera sin värme och då räcker inte 32 grader i rummet. Dessa 20 delas på 4 och kommer användas om och om och om igen tills de mer eller mindre rasar i bitar.
- Vattenrenare. Många av våra undernärda barn blir förbättrade men så plötsligt så får de vatten från en kran och vips har de diarréer, kräkningar och magen full av parasiter. Att inte vattenrenare är självklar på sjukhuset är en gåta men nu har de en åtminstone.
- 500 blöjor minsta storleken. Blöjor är annars något väldigt ovanligt här men på neonatalen när två sköterskor ska sköta 35 förtidigt och vissa mycket sjuka barn så funkar inte omedelbar potträning.
- 30 st nappflaskor.
Och imorgon kommer två portabla syrgasflaskor med regulatorer och akutmedicin i sådan mängd (för att användas till alla de som inte har råd att köpa medicinen) så sköterskorna skämtade och sa att de inte skulle ha något vilorum sen. Jag har gjort en överenskommelse om att de ska maila när det börjar sina så vem vet, jag kanske kommer till dig och tigger en icke-köpt pizza/ en överhoppad öl om ett halvår.
Jag är otroligt tacksam över alla era bidrag. Det blev en rätt dyr resa för mig med men jag får väl leva på luft, frukost och vatten fram till lördag då jag kommer hem. Samtidigt som jag känner att jag förmedlat nytta så känns det ändå som att försöka fylla hål med en trasig skyffel. Sjuksköterskorna på critical ward önskade mycket som det inte fanns pengar till och jag hade hoppats att ha råd att köpa riktiga stetoskop till mina två handledare för de stetoskop de har är sämre än det Alicia leker med hemma. Men nu är det som det är.
Ni och jag har gjort en liten del av världen lite bättre.
PS. 26611 kr har ni samlat in till mig. Jag har lagt ungefär 7000. Så tillsammans har vi alltså fått ihop över 30000 kr. TACKTACKTACKTACKTACKTACKTACKTACKTACK!!!
