Emotionell fredag
Jag är en emotionell människa, har alltid varit det. Jag har lärt mig att ord ibland inte kan förklara hur man känner sig. Men jag har letat efter rätt ord att säga till er alla under hela dagen. TACK känns så fjuttigt, nästan som en förolämpning i sin litenhet.
Men ändå…… tack.
Med er hjälp så kommer sjukhuset nu även kunna köpa in två portala syrgastuber. Förra veckan var det en pyttebäbis på neonatalen som var hyfsat stabil som skulle flyttas till ultraljudshuset. Men utan den extra syre hon kunde få på avdelningen, så störtdök hennes syrehalt i blodet och innan de vänt om och hunnit tillbaka till avdelningen så var barnet dött.
Idag har jag sett komplicerad mässling. Jo, mässling och dess komplikationer har jag sett innan här i Adama. Men detta var fruktansvärt. Förutom att hela barnet var fullt av mässlingsutslag så hade hon konjunktivit (ögoninflammation), sepsis (blodförgiftning) och meningit (hjärnhinneinflammation). Hon var medvetslös och reagerade inte på smärtstimulering. Hon låg kopplad till vätskedropp och mamman grät förtvivlat. Hon och hennes mamma ville ta barnet och åka hem. De tyckte att det är lättare att transportera en levande bäbis på bussen än en kista. För barnet är döende och även med mediciner, är risken stor att dör. Och de har inte pengar för mediciner. De vet inte ens hur de ska betala det dropp som barnet redan har. De blir efter lång övertalning kvar på sjukhuset efter löfte om att jag (ni) ska betala medicinen och den extra platsen på bussen för kistan, om barnet dör. Jag lovade och gick sen in till sjuksköterskornas rum och grät. Tänk om det var min lilla unga som låg där? Tänk om det var din?
Jag vågade inte fråga min handledare vilka oddsen är. Min medicinska bedömning är att barnet inte kommer klara sig. Men jag tycker att det måste vara bättre att få dö på ett sjukhus, förvisso på en smutsig brits i ett ännu smutsigare rum, men mamma och mormor uppkrupna på samma brits än på en skumpig, varm buss.
Nu är det helgvila och jag ska försöka landa. Kanske blir det en sväng till Addis för jag har köpt upp och gjort av med hela Adamas lager av såpbubblor – världens absolut mest uppskattade leksak!!!
Och du….. Tack för alla oätna pizzor och öl! TACK!
